Gabriella

Det är bara att ge upp den här nattens sömn. Helt värdelöst. Så många tankar, så mycket frågor men inte alls så många svar som jag önskade.

Jag önskar att jag var liten igen, riktigt liten. På den tiden då jag kunde rida varje dag, åka runt jorden i min solstol, bada i en pool gjord av presenningar som vi lagade med tuggummi, måla hundar på väggen med tuschpennor, gå upp mitt i natten och äta tandkräm, väcka A på morgonen med mina leksakshästar, springa på travbanan, äta ostbågar framför öppna spisen, lyfta katterna i svansen, klippa håret under bordet med en hundsax, äta vispad grädde direkt ur skålen, pussa på min älskade ove, få stötar av häststängslet, bygga kojor i trädet och åka linbana, sova på fårskinnet med hunden och plocka massa smultron och trä på ett strå..

Mina ögon kollar i kors, men jag ska gå ut. Sätta mig på det ställe där jag sitter som bäst.. Det går inte att sova. För när jag sover så finns helt plötsligt monster..