Gabriella

Schmaack.

Jag hade visst glömt bort hur förjävla jobbigt det är att köra distans själv. Jag försökte hålla kvar Amanda men hon gav upp efter ca 7km, men gjorde väldigt bra ifrån sig. De sista fyra kilometrarna var så fruktansvärt tunga, men det är då man får tänka på viljan. A fick även se mig i mitt jag-vet-inte-vad-jag-heter-trött. Dvs. Skratt, skratt och ännu mer skratt. Men hon skrattade också och om det är sant så som de säger, att ett skratt förlänger livet, så borde jag leva väldigt länge.

Jag är ganska nöjd iaf. 20 km på lite mer är 2.12h.

Nu sitter jag i fönstret. Försöker äta vad som för mig ser ut som en spya. En torr spya.
Efter "lunchen" så ska jag åka till mormor..
Leka med Wilma och gå en långpromenad med morfar.

Ha en bra dag!
x