Please paint the sky with stars like me

Hemma från ett träningspass som började med typ noll energi (trots en bra lunch) och noll motivation. Men jag gjorde det..

Det dåliga började redan på uppvärmningen med Mike.. Baksida av lår kändes "korta" trots bra stretch innan. Men det har aldrig hindrat mig förut, så det var bara ut i spåret. När vi kommer bort till Manilla väntar ju en backe, inte speciellt märkvärdig men med tanke på energinivån i min kropp så var jag inte speciellt pigg om man säger så. När vi väl kommer upp för backen kom allt på samma gång, då var det knappt 2,5 km kvar.. Tårar sprutade och magen vred sig.. 8,2 km på 45 minuter. Helt okej om man dessutom räknar att jag under hela tiden hade håll.

Nu sitter jag här med en kopp te. Jag ska strax börja läsa min nya bok som jag köpt!

Matt är ordet för hur jag känner mig.
Men jag mår bra. Över förväntan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0