I hate this part

Det var så härligt att få sitta tätt intill dig. Prata om allt som bara du och jag kan. Som vi alltid har gjort. Skratta åt så mycket tillsammans. Jag vill bli som du. Du är min största stjärna!

Var hemma hos Filippa också. Jag har alltid älskat att vara där, men idag var det lite jobbigt. Dels för att Billy saknades, och dels för att det väcktes så många minnen som gör att jag ännu mer bara vill gå tillbaka i tiden.

Men men. Nu är jag hemma.. Försöker att ta några djupa andetag, men det går sådär.. Imorgon väntar en ny dag, även om jag önskar att tiden kunde stannat för länge sedan.



Allt där ute hotar oss och hemsöker vårt hopp
Så stäng ditt fönster, lås din dörr, en svart måne har gått upp

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0