Gabriella

Tog en omväg när jag gick hem från jobbet. Bara för att gå förbi din gata. Bara för att plåga mig själv lite och för en sekund kändes det som att jag skulle hem till dig efter min träning med alldeles för mycket saker, enbart för att jag skulle kunna stanna hos dig i veckor. Det var precis som att jag skulle gå upp för trappan, gå in genom dörren och ställa min väska i hallen. Hämta kopplet till Batman för att gå ut en stund (gå förbi godisbutiken och köpa massa gott), komma hem igen och göra varm choklad. Du skulle titta på mig som du alltid gjorde och fråga om vi skulle kolla på film.. Och det gjorde vi. Många filmer. Vi kunde sitta uppe nätterna långa och bara skratta åt fula filmer, kläder, människor åt allt. Du var jag, och jag var du.

Ibland önskar jag bara att jag kunde få berätta för dig att jag kanske ska bli arkitekt (så som du skulle bli), att jag har börjat cykla, att jag klarar av att springa längre nu än vad jag gjorde då. Att jag har lärt mig att laga mat (lite i alla fall). Att jag numera klarar av att räkna matte i huvudet och att jag fortfarande sover i min "lillamy" toffs..

Du har och kommer alltid att vara min största förebild. Även om du inte längre kan ge mig några råd, bråka med mig eller bara vara. Du är den storebror jag aldrig fick E.