Fairytales don't always have a happy ending, do they?
Så var det med den nattens sömn. Gaaah!
Panik, ångest och ännu mer ångest och lite mer panik.
Jag minns nu varför jag alltid hatat nätter så mycket. Jag minns nu varför jag kunde gå upp mitt i natten, springa tills benen inte orkade längre. Bara för att få sova. Bara för att inte tänka.
Klockan visar långt över 04.
Huvudet är tungt och världen snurrar.
Det blir en lång dag imorgon, för det är ju knappast någon idé att sova nu..
x
Kommentarer
Trackback
